Kommer poliser agera så som man tror vid en skolskjutning?
Artikel som huvudsakligen varit i fokus
Phillips, S. W. (2024). Applying the terror management theory to active shooter events: Explaining the police response. International Journal of Police Science & Management, 26(1), 3-13. https://doi.org/10.1177/14613557231188577
Innehållet och problemet
I artikeln som denna text utgår från börjar att beskriva utvecklingen av hur poliser svarar på “active shooting” som på svenska är PDV (Pågående Dödligt Våld). Innan skjutningen i Columbine var strategin som många vet att vänta specialenheter att komma och lösa situationen. Idag är det som lärs ut internationellt och i USA att polisen som är först på plats skall agera och göra vad som står i deras makt att avbryta det pågående dödandet. Det nya paradigmet förväntar sig att poliserna prioriterar offrens säkerhet framför sin egen. I Nordamerika har det funnits en poliskultur att poliser skall komma hem levande efter arbetspasset och det nya förhållningssättet skapade initialt en konflikt mellan det som tagits som för givet inom poliskulturen. Däremot börjar det nu bli allt mer vedertaget att yrket polis innebär att du i vissa fall kan behöva sätta ditt eget liv åt sidan för att rädda människor. Till exempel, i “the Texas Commission on Law Enforcement (TCOLE) active shooter policy for schools” står det “A first responder unwilling to place the lives of the innocent above their own safety should consider another career field”. I Uvalde i Texas fick polisen enorm kritik för att varit passiva och väntat på att avbryta dödandet som skedde. Flera hundra poliser var på plats när slutligen hotet var neutraliserat, och det tog nästan 90 minuter innan det var över, trots att polisen var på plats väldigt snabbt efter larmet. Det finns alltså ett behov av att förstå om det kan finnas förklaringar till att poliser inte agerar så som är önskvärt vid en PDV-situation.
I artikeln som inspirerat denna text använder sig författaren sig av Terror Management Theory (TMT) för att förklara denna beteendemässiga uppdelning och dess konsekvenser för policy och utbildning. Terror Management Theory (TMT) är en psykologisk teori som utvecklades på 1980-talet av Jeff Greenberg, Sheldon Solomon och Tom Pyszczynski. Den undersöker hur människors medvetenhet om dödlighet påverkar deras tankar, beteenden och kulturella strukturer. Teorin baseras på idén att människor, till skillnad från andra djur, har en unik förmåga att förstå att de en dag kommer att dö. Denna insikt om sin egen dödlighet kan skapa en djupgående och förlamande existentiell ångest eller “terror”. För att hantera denna ångest utvecklar människor psykologiska och kulturella "buffertar" (finns inte ngn riktigt bra översättning). Det är dessa som författaren i artikeln utgår från i sitt resonemang.
TMT och polisers agerande vid PDV
Phillips försöker förklara polisers agerande vid PDV utifrån TMT. Dels så menar han att TMT ger en förklaring till icke önskat agerande av poliser. Vetskapen om att vi är dödliga kan skapa ångest som påverkar oss. Enligt TMT så kan det lindras av dels den kultur i vilken man verkar och dels ens självkänsla. Detta blir då enligt Phillips extra intressant då den nordamerikanska poliskulturen är sådan att “the first rule of law enforcement is to go home at the end of every shift”. Det skapar en kultur då egen och kollegors hälsa är central och det hänger enligt Phillips också ihop med självkänslan. En polis självkänsla som den beskrivs i artikeln påverkas av hur “bra” polis du är, som delvis hänger ihop med att du kan vara polisen som ser till att dina kollegor kommer hem efter varje arbetspass. Enligt Phillips så blir då både självkänsla och poliskultur ngt som kan bidra till att man är mer defensiv och försiktig vid PDV. Han lyfter också att de poliser som springer in i en byggnad och avbryter dödandet kan förklaras att de har en självkänsla som gör att de har förmågan att klara av uppdraget. Phillips för en mer omfattande diskussion om detta men det får man läsa själv.
Intressant är att Phillips också lyfter in polisers träning som en del i att skapa både kultur och självkänsla. Det är självklart att poliser skall träna för att uppträda defensivt, undvika konfrontation och arbeta med deskalering. Men tillsammans med exempelvis kroppsskydd, ballistiska hjälmar och sköldar så kan snarare träning och utrustning förstärka bilden av att det viktigaste är att komma hem efter arbetspasset som polis.
Vad kan man ta med sig då?
Enligt Phillips kan TMT vara en relevant teori för att bättre förstå och analysera polisers agerande vid PDV, men också för att skapa ny träning och utbildning för poliser.
Poliser kan alltså behöva träna på att ta risker och exponeras för flera faror och kanske även i träning utsättas för obehag och trauma/chock. Han menar att denna träning bör börja redan på polisutbildningen och poliser bör tränas i att utveckla copingstrategier för att hantera det trauma som att kliva in i en PDV-situation kan medföra. Träning i PDV bör eftersträva att efterlikna den stress och det trauma det kan innebära att tvingas agera.
Egen reflektion
Phillips artikel väcker många tankar och visar på svårigheten som finns i att träna och utbilda poliser. Jag vill påstå att svensk polis kanske inte har en kultur där det viktigaste är att komma hem levande, men svensk polis tränas verkligen inte i att ta onödiga risker och vara konfrontativ i onödan. Det som Phillips inte lyfter är polisernas uppdrag och de förväntningar som finns på polisers arbete. Jag upplever att det finns en stor mognad i att förstå uppdrag och samhällets förväntningar på polisen, men dialogen kan säkert bli tydligare och öppnare. Vidare tar jag med mig hur skall vi kunna utbilda och träna poliser att sömlöst gå från en reaktiv och defensiv hållning med fokus på hög egen och kollegors säkerhet till en offensiv, risktagande och kanske rent ut sagt farlig (för den enskillda) hållning? Det är mer än att kunna “växla tempo” då ett helt annat mode måsta slås på.
Jag hoppas jag tillsammans med Jonas Hansson skall kunna diskutera detta med poliser som arbetar med det taktiska kunskapsområdet inom nära framtid.